Ovanligt med egoboost av den karaktären och jag faller stenhårt för tanken, iden, för känslan om att kanske kanske kanske skulle jag få ha någon kär. Att hålla handen, att gå tillsammans i höstmörkret, att skratta tillsammans, kura ihop sig i en soffa framför en serie.

Jag vill ha det. Jag vill ha det sådärjättemycketgärna och jag avskyr det. För inte går det inte. Inte skulle jag klara av det.

Gillar inte att jag tappade det förtroende på läkare som jag hade, att jag inte är ärlig för allt jag säger verkar vara fel i deras ögon.