What…
Could you, could you achieve?
When I’m cryin’ and you know why.
How do you find your reasons,
In my deepest, darkness night?
I keep givin’ you up.

I remember when,
You were my only friend
Now I’m not sure you can,
Feel like that again.
I keep givin’ you up.

And I,
You know my mind’s made up, this time.
There’s no goin’ back to find,
What we had.
And I know,
There’s no light that’s left to shine.
There’s no wrong and there’s no right,
So enough.
I’m givin you up.

All the things that you said,
Well you seem to forget.
They surround, in my head,
Every night.

There’s a battle within,
That I’ll never win.
‘Cause it’s me that I’m up against.

och fortfarande överlever insättningen? Mystiskt nog gick det helt okej! :O Den ville/vill ut men inte så mycket mer än en vanlig insättning. Förvånande. Tog mina tajtare leopard-trosor men ja. Givetvis hade jag BEDÖVNINGSGEL!!! Förstår inte hur folk kan överleva operationen och allt utan det. Den som kom på att det kunde fungera för mig är gud i mina ögon! Typ ;) Nu är det blod och trosskyddet är tillfälligt utbytt mot binda som täcker mer men ändå. Samt att det kanske inte är så kul egentligen och jag är nu konstant kissnödig igen, tajta trosor yeeeh... Men det är bara över natten, det man får intala sig själv.

 

Jag har sovit alla nätter utom en SPRITT SPRÅNGANDE NAKEN. Freakin nekkid!!! Eh. Det är inte ens något jag gjort så ofta någonsin. Har alltid sovit i trosor. Det kändes jävligt bra! Bra med lite luft för muffen efter alla månader av tajta trosor, bindor etc. Hehe ;)

 

Har i sisådär två månader samlat de flesta tankarna i huvudet för det är inte värt att skriva ut vad jag tänker. Jag vet inte längre varför jag ens existerar och yaddayadda övriga dåliga tankar. Jag vet inte varför folk säger att de ska ringa och sedan inte gör det, skulle det inte bli rätt dag eller vecka är det okej... men samma månad? Eller säga att de ringer, man själv hör av sig om något annat och det är bara därför de ringer. Eller inte ringer. Hade jag trott att jag verkligen behövde det hade jag inte brytt mig så mycket. Jag är så tålmodig för det mesta. Men nu känner jag mig mest som när jag Trodde att jag skulle opereras, få en kallelse och ingen tyckte det var värt att ens kontakta mig om att de tyckte något annat. Jag är säkert bitter men jag är trött på att bli bortglömd. Det här är viktigt. Även för mig som inte alls tycker det är viktigt. Det är inte enbart en person.

 

Min grej är även fortfarande typ trasig. Är sur på mig själv att jag inte frågade om en ny, jag vet ju att det behövs då och då. Men jag trodde inte att nästa besök skulle vara sisådär fyra månader senare. Trevligt. Ja, jag är sur. Grinig. Arg. Jag är mer "trasig" än min grej. Det är helt klart något helt jävla fundamentalt fel. Jag behöver nog kanske prata men skjuter ifrån mig allt. För jag kan inte greppa allt... Så fint. Jag måste "ta stödet" men jag kan uppenbarligen bara förstöra det. Förlåt.

 

Väntar kallelse också, tralalalalallalaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa.

och det får väl gå hur fan det vill liksom

Har ändå en hysteriskt stor mängd bedövningsgrejs ;)

Orkar inte med att den är halvtrasig och inte går in helt direkt för nu vill jag sova.

 

Annars har jag inga ord och hur många ord som helst. Det är tomt.