Min kväll gick åt helvete så jag kunde inte sätta in den när jag tänkte...vilket var 20. Sedan glömde jag uppenbarligen bort det tills nu då jag funderade på om jag inte var kissnödig. Hehe. 13 h. 13 jäkla timmar! Jag är knappt på 8 som egentligen var en lögn för jag vill inte gå över 7,5.

Totalt åt helvete...

Det gick bättre än jag trodde men också sämre än vad jag trodde.

 

Älskar mitt "janejalltsåjanejnejjanejdetäringetsärskiltnejjanej" och så vidare ;) Jag innehar helt klart rekordet i att säga ja&nej flest gånger på kanske 10 minuter. Galet! Samt jävligt dumt... ska jag ta det där i Augusti eller vad? Eller så är det inte dumt. Eller så... Ja. Ni hör ju hur jag låter och jag kan fortsätta i all evighet. Jag kan avgöra att det är viktigt och att jag inte sagt det men jag kan samtidigt tycka att det spelar ingen roll = vilket borde betyda att det inte är så farligt att jag inte sagt det. Förhoppningsvis kan jag skärpa till mig nu och det ska då inte spela så stor roll. Kanske. Nej nu ska jag sova <3 älskar sömn!

gick precis som vanligt ;)

Eller precis som allt allt går nu. Helt still. Jag vet att jag håller på att få en remiss som inte känns rätt för mig. Det kommer inte stå något som är fel egentligen. Men det känns otroligt fel. Jag kan inte skaka av mig det. Att det är fel och att det är lögn. Att det inte stämmer och att jag undanhållit det som kanske är viktigare. Jag vet inte vad som är rätt och fel.

 

 

osocial? elak? konstig? totalt dum i huvudet? FEL? Jag vet inte ens hur jag kommer fixa nästa vecka. Så jag är inte lämpad för sådant...

Nu har jag nog inte ens skrivit om vad så det här låter säkert konstigt men det blev vad jag trodde... På mer seriös nivå än vad jag trodde kanske.

 

Hur det känns? Som om jag missat säga något viktigt, vilket jag har och som om jag aldrig vill att min MRKH ska komma med i någon jäkla remiss. Jepp. Jag vill inte prata om det med någon annan än de jag redan försöker prata med om det. Det är oundvikligt om jag går den här vägen och jag kan inte gå någon annan väg än genom någon annan. För annars struntar jag i det. Så jag vet inte vad man säger... för det går inte. Jag är rädd att få någon person mer som tycker att saker jag inte bryr mig om ska vara viktiga. Vad folk än säger är det inte MRKH:n som är den stora delen, varesig för mitt mående nu eller ja i mitt huvud. Det är Bemötandet och hur det blev på Sahlgrenska. Det är vad som ibland gör Så Jäkla Ont... Spelar inte roll vad någon säger för jag kan inte förstå hur jag inte ens fick ha rättigheten att välja på att inte ens kunna genomföra ett gynbesök. För inte hade jag gått på något sådan någonsin igen om jag inte blivit opererad. Att ligga på en bänk i 2 timmar efter mitt sista besök innan var förnedrande nog. Jag vet ju vad jag vet nu dvs att det inte gör ont alls längre. Det gör inte ont :O 

 

Fick frågan om jag är deprimerad, tyckte det var en smart fråga men det finns inga svar, jag är mest tom på känslor som vanligt.

 

 

 

och kanske dag för jag var inte speciellt eh... För att inte få något utbrott av något slag tyckte jag det var smart att spela helt dum i huvudet. Ungefär... Så det verkade ju inte alls mer stabilt?!

 

Eftersom dagen var åt helvete tänkte jag göra en trevlig sak. Men nej vad gör då min grej? DEN ÅKER UT. Bara sådär. Så jag fick gå in och peta in den. Igen. Orkade inte med att den kanske skulle ramla ut igen medans jag inte kunde peta in den på någon timme så skippade saken. Jag orkar inte med det där. Jag var på 6,5 h och nu bryr jag mig inte.

 

Jag vill också ha en 6 inches vagina. Ok? Inte för att jag förstår, verkar missa något i diskussionerna jag är med i.

Fixar länkarna sedan men ingen kan väl missat att kvinnan som fick en livmoder i Turkiet 2011 nu är gravid. Två veckor bara så jag vet inte om jag tycker att det är bra att det är ute än. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om hela grejen, var en intressant diskussion på någon Facebookgrupp men den som startade den verkar tröttnat snabbt och tagit bort den.

 

 

 

 

Min grej ramlade ut idag efter enbart haft den ute 5,5 timmar, stoppat in den, den satt bra men uppenbarligen inte. Det var säkert någon månad sedan senast. Försökte även ha något trosskydd istället för bindan vilket brukar fungera bra när den är ute men nu gick jag utanför dörren och uppenbarligen dög det inte då. Nu är jag trött på det här. Trött på det och himla sjukhus flashbacks.

Jag har plötsligt börjat tänka i Frågor. Jag som inte haft några stycken har nu börjat fundera, tänka, reflektera. Jag vill veta hur allt går ihop men det finns ingen att ge mig dessa svar. Så jag söker och det enda som hittas är mer frågor för JAG FÖRSTÅR INTE. När svaren jag får är olika, när allt jag läser inte går ihop. Jag önskar att det gick ihop.

 

och jag önskar att åtminstone några av frågorna kunde ställas till någon, någon som skulle ge mig bra svar men det är så jäkla surt att jag inte känner att det finns någon

 

Om man nu inte räknar Marc Laufer ;) men det känns inte optimalt att idolisera någon

 

Min grej vill inte vara ute så länge som jag vill ha den ute. Nähä. Första gången utanför dörren utan gördeltrosor! Utan grejen också. Men det skulle jag inte varit. Eller jo såklart men kanske det vore bäst att inte ha gjort det. Det tar sån tid för den att komma in i kroppen efteråt ;)

 

 

 

 

 

när man är på 6,5... kulkul ;)

Som i måndags när jag panikartat insåg att jag var uppe på 8 h! Heh. Det gick också.

 

Det där med att vänta på att någon ska ringa är lika lite min grej som vanligt. Nu är det viktigt men jag känner ingenting. Det är nog det som är problemet. Jag skulle bli galen på mig själv om jag bara orkade bry mig.

Hur sjutton gör man för att hinna ha ute den typ 6-7 timmar och uppåt? Hur kommer man ens ihåg det? Nu har jag två gånger tagit ur den när jag varit iväg för att få sova åtminstone vid 12...Haha. Sedan så är jag lite löjlig och vill inte gå ut utan den om jag skulle bli borta längre än vad jag tänkt. Det är inte kul att känna att den inte går in.

 

Förstår inte heller varför de gör någor konstigt schema (som jag tror jag slängt?) där man ska öka med mer än 1 h vissa veckor. Det är ju mycket bättre att bara ta en timme per vecka. Känns mer logiskt. Nu vet jag inte alls på vilken tid jag borde vara men det är lika bra att ta det lugnt.

 

by the way LESS PÅ MINA ÄRR

 

 

Klarade torsdag, fredag med hjälp av sällskap (som inte hade någon aning) och lite oväntade bra händelser utan att... ja "plåga mig själv". Känslor kan vara starka och när de är riktade mot en själv som självhat kan det nog egentligen sluta hur som helst. Ingen skulle vilja höra mina tankar nuförtiden ;P Oftast är det ingen fara men ibland... att man kan känna så är lite dumt.

 

Mejlandet var om samtalskontakt till mig. Jag bryr mig inte längre. Jag tror inte det hjälper. Jag har aldrig trott det.

Det är säkert hjärnan som pratar men jag kan inte annat än lyssna på den.

 

Grejen ramlar inte ut. 7 h idag men kör nog 6,5. Finfint.

Eller helt enkelt bara mejlsvar med typ en rad per mejl men ändå. Till kuratorn ;) Det hade inte varit möjligt för en månad sedan. Inte för att jag tror det är bra egentligen. Speciellt vad jag säger ja till... Menmen. Det kan inte på något vis göra situationen värre? 

 

 

Nä. Nu ska jag sova och drömma sexdrömmar om min tjejkompis! Haha jepp hände igårnatt och det är udda men why not liksom ;)

 

 

 

Det går dåligt med att öka tiden eftersom jag har noll koll... är jag på 5 h? Brukar öka ibland när jag kommer på att det var länge sen. Hehe. Idag var den inte ute alls. Det känns finfint. Jag kan ju inte vara bara på 5 h? Inte för att jag ens verkar vilja vara utan den. Tänkte en tanke om att jag kunde gå utanför dörren utan den idag men det ville jag inte?! Haha... nog för det hade blivit alldeles förlångt utan grejen i slutändan men det kändes lite knäppt att tänka så. Den håller sig föresten inne rätt bra nuförtiden, är säkert uppe i 2 veckor snart ;) Men tänk att gå ut utan grejen :O Något som känns som om det aldrig kommer att hända. Jag vet inte hur man lever utan den längre, trots att den är svår att leva med, enkel men svår.

 

I övrigt vill ingen veta vad jag tänker. Helt seriöst. Men jag förstår det och det är inte helt bra. Jag är helt jävla desperat...