Kate Bush- A womans work som egentligen är väldigt opassande här så som jag tolkar den. Men va fan... Kether Donohue ffs! Jag vet hur svårt det är för mig att uttrycka vad jag känner men jag känner det här och så jäkla starkt. Det finns inget annat och det här är vad jag är... begrav mig i känslor som jag ändå inte kan uttrycka, som ett berg och det ser ut som att det inte fungerar. Som att jag går under av kärlek och självhat samtidigt. Tvivlade aldrig förut  men vissa saker borde jag nog ifrågasatt tidigare. Samtidigt så är det ändå inte nog... inget kan fucka upp mig som detta jäkla ifrågasättande, jag valde att aldrig låta det påverka mig och nu fungerar det inte längre. Jag är alltid fel men jag förstår inte hur alla dessa känslor kan dyka upp och förstöra allt. Eller... klart att jag förstår men det fungerar inte.

 

Att ifrågasätta allt som varit självklart knäcker mig. Jag kan inte göra det utan att kunna uttrycka mig. Det tar fanimej helt galna propotioner. Ge mig fem minuter med någon som förstår. Jag behöver att du upprepar att det är okej, men ingen kan säga att "det är okej att inte säga" för det är verkligen inte det. Det är på ytan och fortfarande så djupt begravt.