Bara det där att någon säger att de förstår vad man menar, att man inte egentligen är negativ.

 

Jag vet hur allt som sägs låter men jag fick några timmar av lugn i alla fall. Som en annan sa, det spelar ingen roll, alla är accepterande. Ungefär. För de är och det skrämmer mig mer än något annat. Lämnar mig sårbar för alla hemligheter vill inte vara hemligheter, jag vill inte hålla allt inne hela tiden.

Det är någonting i mig som har slappnat av i allt detta nya och i all stress faktiskt känner lugnet. Även om jag grät i ett dygn pga en struntsak då det inte är min skyldighet att stå på barrikaderna alla dagar och rätta folk. För att det kommer upp igen och då kan jag skrika STOPP nu är det lite fel. DSD in all its glory. Min kropp är rätt slutkörd men något i mig såhär mitt i natten känner sig... lycklig. Precis vad jag misstänkte skulle hända och LIVRÄDD att förstöra allt det här med att vara jag. Nej... Jag är inte kär i en person utan en situation. Så sömnbrist kan dra åt helvete för ska vi ta selfies?! Du kan vara någon annan, jag är en annan version av mig själv nu och hur trasigt det än är så ska jag göra allt jag kan. För jag är less på missförstånd och att alltid vara Den Värsta Personen I Hela Världen.