och grejen keeps åka ut, typ när jag är där jag inte varit på länge och bara vill liksom inte ha en grej som ramlar ut

 

 

Tittade efter 100-packen som alla apotek verkar ha och även Kronan skulle ha. Nej, men hittar 40-pack och man måste ha något så jag köper. När jag packar upp och kollar in bindorna inser jag att det stod LÅNGA i mindre text... Helt jävla lysande. De är typ en kilometer! Med sidoplast och jag är så less på skräp. Miljöbov. Var på ett annat apotek för att hämta ut Ovesterin och apotekaren går tillbaka för att titta mot hyllan efter han hämtat mina 2 förpackningar. Han känner sig manad att undrande påpeka att jag får ju som inte rabatt, jag mumlar något om att det skulle bli billigare sen enligt läkare, han nämner 1100 eller vad det nu var för gräns, jag får kommentera att ja jo det är korrekt... Jag som tyckte det var skönt att jag klarat mig utan kommentarer när jag väl fixat att köpa via receptet. Slut på turen ;) Mina bedövningstuber fanns inte kvar som recept trots att jag inte hämtade ut.

 

Pilutta dig grej, du får inte vara ute idag! SUCK IT. Okej, haha det är jag som blir mest lidande rent psykiskt menmen ;) Vill vara utan den.

 

 

Annars då? Jag är påväg att bli lite knäpp men det är väl inget nyhet. Nu känns det mest efter telefonsamtal som alltid ger mig något och det gör konflikter i mitt huvud. Om någon säger till mig att alla inte får operation, det gör mig bara ledsen. Jag förespråkar inte ens operation i första hand till nyligen diagnostiserade men jag tycker att varje kvinna ska få göra det som är det bästa för hennes kropp. För mig var det aldrig svårt för jag vet hur jag fungerar och jag vet vad som fungerar för mig. Men så var jag inte 15. Inte för att jag skulle viljat tänja själv under någon som faktiskt inte är tillräcklig kunnig om det för att försäkra mig, ge bra intruktioner...

 

Inget av mina argument som alltid var bra, som alltid handlade om mig och min kropps bästa kan få bort känslan att det var helt onödigt att göra det här. Att jag är precis vad de menade. Eller kanske inte menade. Men jag känner det lika starkt ändå. Höll på att ramla ihop i en gråtande hög när telefonsamtalet hamnade på att det borde pratas om någon gång. Det gick bra. Jag ser dock inte hur man ska prata om det utan att det faktiskt inte går. Jag vet inte hur man säger det annat än "det gör så jävla ont ibland". För det var aldrig... och det känns att det var något annat som får mig dinglandes på någon jävla kant.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kanske inte så jävla bra av mig idag så men dagens bästa var ju helt klart när min vän som jag inte förstår hur hon inte förstått att det är något med mig och barnfödande efter alla jäkla samtal om barn och okej om jag inte säger rätt ut...Men en följdfråga, någon form av intresse från hennes sida och hon skulle veta. Visst, hon har svårt att förstå och dålig på att lyssna men det är så uppenbart. Så uppenbart att det inte är okej att jag inte förstår hur hon inte ser det. Så nej idag ville jag inte behöva eh nej "även jungfrufödsel vore konstigt, ska jag ha den i benet eller?" typ och jag var SÅ JÄVLA NÄRA att bara säga det. - Du, jag har förfan ingenstans att ha ett barn. För jag orkar inte mer sådana kommentarer från henne. Det gör inte ont men jag VILL INTE HÖRA.

 

Annars så har jag förstört allt och det känns så jävla bra. Eller inte. Hur fan kan man göra såhär...kul.

imorron och jag vet inte riktigt vad som hände med mitt telefonsamtal/mejl? Det gör mig lite orolig? Hah. Men ja det är lite konstigt.

 

Den ramlade ut idag. Har inte ramlat ut på sisådär 2 veckor tror jag?! Som tidigare nämnt så är den väl typ utnött men ändå... så ny imorron tack. HJÄLP, EN MÄNNISKA SKA PETA MIG DÄRNERE! Okej. Nej... nu tar jag det lugnt va ;)

 

För om jag hade opererats tidigare hade det nog inte slutat med de bekantskaper jag har idag. Så jag måste tänka positivt på den biten. Men jag skulle ljuga om inte alla turer fram och tillbaka innan gjorde något med mig. Allt jag anser om mig själv blev bekräftat. Jag blev den jag inte ville vara, på mer sätt om förut. Det var som att säga att jag inte dög. Att jag inte ens dög till att bli opererad. Fantastiskt.

Fantastiskt. Nu ska jag inte vara sådan när jag egentligen tar blod över snorflytningar varje dag! Ja... om det alltid vore blod så vore det egentligen fantastiskt. För jag råkar gilla blod. Men eftersom man inte har sån tur och det vore ju lite dumt om det aldrig läker... Typ. Så typ blodklumpar kanske inte är det bästa.

 

 

Annars så har jag ju som ett mejl som firar en vecka imorron och jag känner mig lite fundersam över vad som händer/helt klart inte händer. Det är ju säkert den mänskliga faktorn men jag tänker av någon anledning mer katastrofscenarion? Hah. Ja något kan man ju roa sig med annat än att förstöra sitt liv ;)

Återbesök på fredag. JAG VILL INTE. Haha som ett tjurigt barn eller något liknande men kan inte peppa upp mig när jag inte vill vara ensam och bli undersökt av någon jag inte vill ska peta därnere. Jag vet. Jag vet att det HAR gått bra men då var de två. Jag vet att jag borde sluta göra det till ett problem MEN DET VAR INTE JAG...som... Nej, det spelar ingen roll.

 

Har föresten "slitit ut" min gröna grej redan... wtf

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag är trött på det här och jag önskar mest av allt att jag var tillbaka i sjukhussängen... Att det är natten före och att jag sitter i dagrummet och gråterför att sängen låter. I mörkret. Det låter hur jäkla dumt som helst men det är så jag känner.

 

Kanske får ett telefonsamtal om mitt mejl. Vet inte längre vad jag skrev och det var nog mest dumt.

Jag håller på att bli sjuk...Jag har inte tid. Jag måste fixa mitt liv!

 

Skulle även ha mejlat om mitt ätande idag så jag mejlade. Duktigt men wtf skrev jag?! Det där var kanske mindre bra och glömde vissa saker och jaddajadda och jag bryr mig inte.

 

Taggar i det dolda och tänker att det kan bli lite bra.

 

------------------------------------------------------------------------

Ibland är det precis som vi fortfarande vore vänner

som att att de senaste två åren inte hänt

för varje skämt du nu säger
och för allt jag känner igen

det är väldigt irriterande att du blev en superbitch

Vi har så jäkla mycket minnen
och ibland undrar jag om du minns?

Kom sjukt mycket blod nyss men jaja? Vettefan längre alltså... inte för att det brukar hända riktigt så mycket. Kanske jag slarvar med utetid, kräm etc. Haha vaddå kräm? Orkar inte smörja in den varje gång eftersom det känns som att det bara kommer ut mer snor vilket det väl gör. Fast kanske inte så bra. Ta inga råd av mig ;)

 

Har inte skrivit ner något om mitt "ätande" och vet inte om jag kan svara i telefon imorron. Jag har inte ord men jag har alla ord. Idag har jag i alla fall varit hungrig mest hela tiden men med ett leende. Jag får egentligen inte vara glad förrän jag fixat en viktig sak. MEN NU ÄR SÅHÄR... Typ. Så jag log. Nu slår jag mest mig själv igen men ja. Jag tror att ätandet fixar sig självmant senare. Eller inte men det gör inte så mycket det heller.

 

over and out and love/ sawdust

 

 

eller inte FÖRIHELVETEEE... Den ramlade ut så mycket på kort tid att jag blev lite galen. Mest uppgiven som vanligt menmen... Tänk om den bara kunde stanna inne. Tänker stanna på 2 h nu, vägrar gå upp i tid utan den. För det känns som den vill mer ut nu.

 

Sen så har jag lipat och sedan lipat lite till. Lite skönt men också jobbigt. För jag vet inte om det jag hoppas på egentligen blir bra om det blir sant. Vilket det lär bli.

 

Samt... Du är i mina tankar.