fredagens samtal på en onsdag
Webbläsaren krånglade och tydligen sparade inte gårdagens inlägg som utkast ens. Meh.
- Jag mår inte dåligt, jag mår bara inte bra
Ser ingen mening med att folk ska oroa sig! Det kanske lät illa men det är okej, det går okej och det måste gå okej så det går okej. Samt det är ju bara jag liksom... vad kan lite självplågeri göra? Inte så mycket. Typ inget alls. Det är egentligen rätt värdelöst. Som allt annat man pysslar med ;) Fick någon läxa men det är rätt blankt i huvudet. Har ingen och all aning om vad jag ska skriva. Det finns ord men inget känns relevant. Att skriva om vad man kan förbättra? Skjut huvudet av mig så är det klart liksom? Nä hah men ja ;)
Jag vill inte
och drunknar i rättfärdigat självhat
så därför och det är helt okej det också
Samt varför i helvete hoppas man så att man går sönder ibland? Jag går alltid sönder när jag hoppas. Tror jag. Det skulle kunna förenkla mitt liv väldigt mycket men dont jinx it or something.
Grejen, still hatin! Alltså att den hatar mig. Det är faktiskt rätt jobbigt. Men den biten måste vara okej också så den är väl okej. Fast inte alls. Jag tycker hela historien (DETFINNSINGENJÄVLAHISTORIAOKEJ?!) är inte värt det. Jag vill inte alls enbart träffa barnmorskan på mitt nästa besök. Jag är rädd och jag har visserligen helt legitima skäl men hittills har det fungerat. Tror inte att det lär göra det nu.
hahah
Idag när jag hade grejen ute lyckades jag med att ha bindan åt fel håll... Tänkte väl att den var lite väl överallt!
OJDÅ. Det är ju numera 2 h den ska vara ute. Ny vecka. Då kunde jag fått ha ute den just nu vilket jag ville.
I övrigt... jäkla helvetes MRKH. Det hade fungerat om jag inte blir upprörd över saker jag läser typ: men DET KANSKE INTE ÄR EN ALLMÄN SANNING OM OPERATIONER, DET FINNS OLIKA TYPER OCH SNÄLLA KAN DU SLUTA SKRIVT TXTSPEAK SÅ FOLK FÖRSTÅR VAD DU SÄGER, KAN DU HÅLLA KÄFTEN OM ATT YOU ALWAYS NEED DILATION AFTER SURGERY ANYWAY FÖR DET KANSKE ÄR LÄTTARE MED?!
Jag är arg och tar då ut allt på mig själv. Det är inte ens MRKH:n, det är Jag. Det är Jag, som jag hatar.
Jag är arg och tar då ut allt på mig själv. Det är inte ens MRKH:n, det är Jag. Det är Jag, som jag hatar.
Och ut föll grejen...
Igår: Då trodde jag att jag avstyrt det men insåg sedan att den låg placerad nästan obemärkt mellan skinkorna. Haha. Den känns inte när den hamnar så vilket den 98% av gångerna gjort.
Idag: Centralt, visserligen en söndagkväll men tydligen åkte den ut snett och typ under/på ena skinkan. Tur att man har en bra väska.
Jag som tyckte det var bra att jag inte hann starta tvättmaskinen med båda mina bra trosor i men det hjälpte föga ;P (Har de man får på Sahlgrenska bara inne, typ sover med och så)
Orkar inte. Det är klart jag förstår varför och det hade även läkaren räknat ut. Så hoppas på pengar nu ska jag köpa trosor, se ut som de vill bara de är tajta och förblir! Jag tror på en besvikelse. Förstår inte. För grejen vill ju stanna mer inne nu så varför ska den krångla fortfarande?! Rätt åt mig eller något.
for a thousand years...
Det känns kanske litegrann när man inte svarar i telefon/trycker upptaget när kuratorn ringer eftersom det inte går att motivera varför jag skulle ta upp någons tid. När jag inte ens kan äta 3 mål/dag fast jag egentligen kan. Jag vet inte hur man förklarar det här. Självhatet verkar ta över helt och enligt mig är det såklart helt okej. För skulle jag vara värd mer liksom, nej. Det är en vidrig spiral. När man vet. Jag vet. Det brukar bara inte vara så tydligt.
Running on empty.
Grejen har nu varit ute 2 h (fel fel fel) så ska stoppa in den. Det går bra men "blodklumpar" nu? Får avvakta lite, inte så att jag bryr mig ens ;P
Frukost, lunch och middag går inte. Eller ja det har slutat med någon form av mat i antagligen okej former om man räknat att det vore utspritt över dagen. Men med hunger. Idag var det bara dumt. Dumt och jag blev t.om Knepig. Jag kan äta. Det är inte problemet. Inte ens låg aptit verkar jag ha nu utan det är bara ren bestraffning. Så det får fortgå? Typ.
Godnatt bloggis ;)
ps. note to self: inte läsa en bunt pdf:er med studier om dilation
"Pastillen"
Nu satte jag in min två millimeter kortare nya Grej efter "dagens nedtrappning". Eh ja mäta och fotografera sina Grejer är helt normalt! ;) Eftersom den numera är grön och ser ut som en grön (tog ett tag innan jag kom ihåg att de fanns i Matadormix och så himla god mandaringodisen är!):
Jepp. Den kändes som att den inte ville helt in direkt men ja det gick.
Just nu håller jag på att dö av PEPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPP som dök upp när jag först satte mig här. Åh. Jag får ju inte vara peppad, det här var lite udda. Kanske bra med några timmars paus från andra tankar! Det är så trivalt men jag tror på det. Jag brinner för det. Ja!!! Samt att jag mötte en gubbe idag som jag saknat, som alltid trott på mig, som alltid velat mig väl <3
Maten gick katastrofalt. Styr upp nu va?!
2 dagar
Med nedtrappning: ca 45 minuter första dagen, satte sedan in den typ automatiskt/ dag två, 5 timmar... Konstigt nog gjorde det inte hysteriskt ont.
Med att äta frukost&lunch&middag:
inte frukost om man inte räknar en sked äppelkaka
annars så visst har jag ätit något men det är ja, jo det fungerar halvt som vanligt
Fick alltså Maten som hemläxa eller hur man nu ska benämna det. Jag trodde inte det skulle vara en så stor grej, lovar man någon så borde det ju gå men varje millimeter av mig är ARG. På mig själv. Så det blir lite fel för jag får inte till det. Vilket gör mig ännu mer benägen att inte få till det i huvudet. Ja, ni hör ju?
Sorg är kärlekens pris
Eller något sådant.
Jag vill bara Känna just nu. Känna allt. Jag tror att det vore lättare att försöka reda ut än alla blåmärken, alla Spindelharpan, alla tankar om mer. Känslan av att det är något jag döljer irriterar mig för det som allt annat spelar ingen roll. Det ska inte kännas som om jag ska explodera bara för att jag inte nämner det. Att jag känner mig falsk över att jag inte säger det? Vad sjutton då för? Man kan ju undra...
Jag är inte mottaglig för det folk antar att jag är men jag är väldigt mottaglig för vad folk säger. Det här låter bara mer och mer konstigt för mig så nu ska jag sova! Samt peta in grejen som troligtvis varit ute i evigheter.
got a pocketful of sunshine
Skulle skriva något, lägger femtielva omgångar av Spindelharpan och tiden går fort när man slår sig själv med tankar. Inser nu att grejen inte ens är inne... Haha! Mer Spindelharpan.
Jag är lika pepp som sågspån. Tror inte sågspån är pepp?! Vem vet... Menar inte att låta så negativ ibland men ibland blir det fel. Man säger fel, är fel, jag är alltid fel. Det är helt sjukt egentligen= för jag vet. Jag vet hur jag är. Jag förstår inte hur man går vidare från det. Klart att det är hjärnan som pratar men jag är ju min hjärna?
Logiskt? Nej nu tänker jag sova! Varit en lång dag. Eller mest transporten hit vilket kändes som längre än all tid i Göteborg.
Too much to ask.
Sådär 1,5 vecka utan att den ramlade ut...Vad gör den då? Jo, den ramlar ut. Okej. Jag hade haft ute den 4 timmar( korkat men jag duschade, micrade grejen etc haha) och AJ satt in den igen. Den var inne ca 2 h innan den åkte ut. Visst det blir bättre och bättre, nu verkar den faktiskt vilja vara inne ;) Slarvat med krämen för jag vettefan vars den andra jag köpte är... Suck.
Men det är finfint!
Locked away
Den har inte ramlat ut på typ någon vecka?! :D Att det verkar komma blod mer ofta känns dock lite konstigt. Kanske något sår? Tar hellre blod än snor så det är väl trevligt ;)
Läget annars? Kaos. Hur sjutton lyckades detta hända? Samt vad händer egentligen?
All done and dusted ;)
Så jag läste Mejlet. Eller ja jag tror jag lyckades för bokstäverna ÅÄ(Ö?) är mest symboler. Haha! Som jag redan insett blev det pannkaka när jag glömde skriva att det inte bör mejlas svar. Hakade inte upp mig något heller utan det var vad jag kunde förvänta mig. Fint att ha varit uppjagad över något sådant ;P Funderade på ett svar men jag har nog inga svar. Så tummen upp! Haha har föresten en konstig bild när jag har ett rån i munnen som jag tog på avdelningen, det man gjorde när man tröttnat på att trycka på pumpen alltså ;)
I hate you
Jag vet inte hur det gick så jäkla fel när jag skrev ner lite tankar, mejlade, istället för att aldrig få ur mig något. Felet är givetvis hos mig. Skyller inte på någon annan för att jag är knäpp. Men jag kan inte läsa svarsmejlet. Jag kan fan inte ens existera utan att förstöra allt och borde inte. Jepp, så arg på mig själv men det är inget ovanligt. Det når nya höjder nu och jag är fast i det. Jag sitter så fast att jag inte kommer loss. Ingen millimeter av mig tycker att jag förtjänar det heller för hur korkad kan man vara liksom ;)
Huh?
Hur kan jag inte tappa den när jag springer runt som en galning utan först senare när jag går i vanlig takt?!
Det var ju... normalt. Inte för att något av det hela är normalt men jag har normaliserat det. Haha. Verkar blöda mer men å andra sidan kommer jag knappt ihåg att peta in den på kvällarna. Annars är det ju inte vanligtvis blod alls. Ärligt talat tar jag hellre blod ;)
Samt... Vissa vill man inte släppa taget om och det gläder mig att jag kanske inte behöver! Så. GÅ MED PÅ DET NU! Okej? Let us make magic! <3 Jag borde inte hoppas men jag vet och jag vet...
