Idag var en konstig dag. Något var fel. Något var trasigt. Jag var kapabel att göra saker på en annan nivå än när jag tar pauser femtielva gånger när jag försöker mig på något. När jag är konstig alltså. Men nu lyckades jag ändå få ihop saker. Trots att jag nog spenderade mycket av dagens tid maniskt spelande spel på min mobiltelefon. Mitt i det där trasiga humöret:

Någon tyckte det var smart att berätta för mig att någon annan är gravid! Eh borde inte rätt person få berätta?! Kanske bra dock om jag nu måste spela glad. För det där var mer än denna-dumma-version-av-mig klarade av. Ser inte framför mig att jag klarar en större mängd människor som pratar barn med denna människa. Ser inte att jag klarar en mammaledighet, att det ska vara något litet knytte som jag ska förväntas ska tycka är söt. Vadihelvete...liksom. Borta verkar tiden vara då inget kunde knäcka mig på den fronten. Jag kör på att prata med mig själv om eventuella barn och ser alla sådana tankar försvinna för mig själv.

Har däremot fått en vilsen tonåring i mitt liv och det är svårt. Svårt för jag vill göra allt men vet att alla andra misslyckas så varför inte jag, som vanligt? Så jag försöker stötta, komma med råd, tips och allt. Jag bryr mig så himla mycket och jag vet att h*n kan få iordning på livet.

When you feel all alone
And the world has turned its back on you
Give me a moment please to tame your wild wild heart
I know you feel like the walls are closing in on you
It's hard to find relief and people can be so cold
When darkness is upon your door and you feel like you can't take anymore

Let me be the one you call
If you jump i'll break your fall
Lift you up and fly away with you into the night
If you need to fall apart
I can mend a broken heart
If you need to crash then crash and burn
You're not alone

When you feel all alone
And a loyal friend is hard to find
You're caught in a one way street
With the monsters in your head
When hopes and dreams are far away and
You feel like you can't face the day

Let me be the one you call
If you jump i'll break your fall
Lift you up and fly away with you into the night
If you need to fall apart
I can mend a broken heart
If you need to crash then crash and burn
You're not alone

'Cause there has always been heartache and pain
And when it's over you'll breathe again
You'll breathe again

When you feel all alone
And the world has turned its back on you
Give me a moment please
To tame your wild wild heart

Okej. Jag har ju gjort ett försök med en kurator (fortfarande svårt att se vad en sådan skulle kunna ändra hos mig) men nu går det inte. Det känns inte bra och jag skulle hellre banka huvudet i väggen. På riktigt. Klarar knappt av när hon pratar. Eftersom jag själv brukar förespråka att BYT OM DET INTE FUNGERAR så kändes det som en fin grej att föreslå det för kuratorn. Gav då även tips att jag gärna provade kuratorns kollega som jag träffade två gånger i samband med lång semester för den ordinarie. H*n fick mig att domna bort i ansiktet, på armar och det var märkligt. Det visar på att jag reagerade. Vilket jag inte gör med nuvarande. Orkar inte ens vara ärlig och om hon pratar mer om min "stora ångest" skriker jag... Vet inte hur många gånger man ska behöva förklara att man inte känner så. Okej att jag nu känner mer än förr men det är mest självhat. Klassas inte som ångest helt?

Kuratorn sa i alla fall att hon skulle höra med sin chef och den kollegan jag föreslog men annars kanske vi kunde prova igen. VA FAN? Jag har väl all rätt i världen att byta?!

Saknar Göteborg. Är så satans märklig också. Kanske dags att sticka upp grejen snart... Helt ärligt har jag inte ens provat den coola svarta jag fick i september utan använt någon annan.

MRKH-diskussioner kan verkligen spåra ut. Trist men om folk nu ska vara raka, inse att alla inte riktigt förstår att det inte är annat.