sooo there is a guuuuy?

Nej? AHH WTF...jag har inte tänkt falla för någon som visserligen verkar vara en bra kille men omständigheterna gör att det skulle aldrig sluta bra. Så jag faller inte. Men det där med att jag tror han sa något som kan tolkas som att jag har ett värde (snurrigt men minns inte vad exakt han sa). Tja... Nä.

Idag var inget bra och när man får en kommentar efter någon timme om att man inte är som vanligt...Nej men jag trodde egentligen att min flummiga del inte var välkommen? Tydligen inte så haha ;D Var mest skakig i händerna och inte helt okej hela dagen. Verkligheten tränger sig in. Även i drömmar.  (+ att jag iiiiinte drömt om killen heller eh). Jag vill bara sova. Ingen grej heller.
 
 

noll och ingen alls

motivation för attt sätta in grejen?! Var jättetaggad några dagar men nu kvittar det. 2-3 månader sedan den åkte in senast och jag mejlar hellre en fråga om cellprov än att säga att jag nog behöver lite stöd. Men det kan kvitta. Allt kan fan kvitta. Igår körde jag på tills jag mådde illa av hunger och var darrig. Var så arg och det är alltid lättast att ta ut det på sig själv. Drömde sedan att en gammal lärare tyckte att det var dåligt. Det är dåligt. Dålig och ohållbart. Men som sagt... det får jag ta. Förstår inte varför jag inte får kallelse till nya kuratorn efter över en månad. Tiden får ligga långt bort om det passar henne bättre men att inte få en tid alls känns dumt.

how its done (?)

Jag kan ha konversationer om folks barn. Jag kan yes ingen av oss har barn och sedan med uppföljning av en av dessa personer bekräfta det igen utan att det var något. Något mer än att fanvadsyndpersoneninteärsingel. Hehe!

Det som verkar vara ett problem är mig själv. Inget nytt på den fronten. Situationen är ohållbar men det finns inga alternativ. Känns absurbt men jag kan inte se något annat längre. Jag vet precis vad jag vill. 
 
också less på obefintlig-grej-i-vagina
och med det menar jag Grejen
inte nå jäkla riktig vara
inte för jag skulle klaga på det heller haha
 

MÄNNISKOR?! haejkfgnhakljvrhlaevrQ

Det är samma gamla visa. Jag tror att folk kan hålla sig från att förstöra allt och så tar de istället det hela till en helt ny nivå. Försöker jag inte stoppa det så ser det ut som att jag skulle stå bakom det. Stå bakom något som jag helst vill rekommendera den drabbade att anmäla för diskriminering eller vad man nu kan anmäla för. För inte fan är det okej! Jag har inte något kvar i mig som kan/vill kämpa... är trött. Försöker mest att undvika allt viktigt för jag klarar inte av det. Katastrofalt. Jag behövde även prata så jag tog upp att jag inte kunde få barn. Med en människa jag knappt känner. Nu var det såklart inte hejjagkanintefåbarn utan mer diskret i annat samtalsämne som jag dock styrde men hon var dock förstående så det gick ju bra. Det känns i efterhand mest mysko dock. Jag försöker få det till att det inte bekommer mig. Men det har aldrig bekommit mig så mycket som det gör nu. Sexlös. Barnlös. Freak. Typ. Eller på mycket mer självhatisk nivå. Ledsnat på kuratorer som anting säger att de skriver in att de ska ringa men som jag vet aldrig gör det om jag inte mejlar men det funkar dåligt om man inte kan emot samtal. Eller när man svarar på alla Dolt Nummer men det är aldrig ens nya kurator och man undrar om man kommer att bli bortglömd där med. Fast det är klart... den ena tror att jag har en kurator och den andra tror att jag mår bättre än vad jag gör. Dumt. Vill inte störa någon annan heller. Så det blir att försöka somna på soffan kramandes en nallebjörn. Men det fungerar helt klart också ;)

I know you feel like the walls are closing in on you

Idag var en konstig dag. Något var fel. Något var trasigt. Jag var kapabel att göra saker på en annan nivå än när jag tar pauser femtielva gånger när jag försöker mig på något. När jag är konstig alltså. Men nu lyckades jag ändå få ihop saker. Trots att jag nog spenderade mycket av dagens tid maniskt spelande spel på min mobiltelefon. Mitt i det där trasiga humöret:

Någon tyckte det var smart att berätta för mig att någon annan är gravid! Eh borde inte rätt person få berätta?! Kanske bra dock om jag nu måste spela glad. För det där var mer än denna-dumma-version-av-mig klarade av. Ser inte framför mig att jag klarar en större mängd människor som pratar barn med denna människa. Ser inte att jag klarar en mammaledighet, att det ska vara något litet knytte som jag ska förväntas ska tycka är söt. Vadihelvete...liksom. Borta verkar tiden vara då inget kunde knäcka mig på den fronten. Jag kör på att prata med mig själv om eventuella barn och ser alla sådana tankar försvinna för mig själv.

Har däremot fått en vilsen tonåring i mitt liv och det är svårt. Svårt för jag vill göra allt men vet att alla andra misslyckas så varför inte jag, som vanligt? Så jag försöker stötta, komma med råd, tips och allt. Jag bryr mig så himla mycket och jag vet att h*n kan få iordning på livet.

When you feel all alone
And the world has turned its back on you
Give me a moment please to tame your wild wild heart
I know you feel like the walls are closing in on you
It's hard to find relief and people can be so cold
When darkness is upon your door and you feel like you can't take anymore

Let me be the one you call
If you jump i'll break your fall
Lift you up and fly away with you into the night
If you need to fall apart
I can mend a broken heart
If you need to crash then crash and burn
You're not alone

When you feel all alone
And a loyal friend is hard to find
You're caught in a one way street
With the monsters in your head
When hopes and dreams are far away and
You feel like you can't face the day

Let me be the one you call
If you jump i'll break your fall
Lift you up and fly away with you into the night
If you need to fall apart
I can mend a broken heart
If you need to crash then crash and burn
You're not alone

'Cause there has always been heartache and pain
And when it's over you'll breathe again
You'll breathe again

When you feel all alone
And the world has turned its back on you
Give me a moment please
To tame your wild wild heart
 
/ Savage Garden- Crash and burn

Får jag inte byta kurator?

Okej. Jag har ju gjort ett försök med en kurator (fortfarande svårt att se vad en sådan skulle kunna ändra hos mig) men nu går det inte. Det känns inte bra och jag skulle hellre banka huvudet i väggen. På riktigt. Klarar knappt av när hon pratar. Eftersom jag själv brukar förespråka att BYT OM DET INTE FUNGERAR så kändes det som en fin grej att föreslå det för kuratorn. Gav då även tips att jag gärna provade kuratorns kollega som jag träffade två gånger i samband med lång semester för den ordinarie. H*n fick mig att domna bort i ansiktet, på armar och det var märkligt. Det visar på att jag reagerade. Vilket jag inte gör med nuvarande. Orkar inte ens vara ärlig och om hon pratar mer om min "stora ångest" skriker jag... Vet inte hur många gånger man ska behöva förklara att man inte känner så. Okej att jag nu känner mer än förr men det är mest självhat. Klassas inte som ångest helt?

Kuratorn sa i alla fall att hon skulle höra med sin chef och den kollegan jag föreslog men annars kanske vi kunde prova igen. VA FAN? Jag har väl all rätt i världen att byta?!

Saknar Göteborg. Är så satans märklig också. Kanske dags att sticka upp grejen snart... Helt ärligt har jag inte ens provat den coola svarta jag fick i september utan använt någon annan.

MRKH-diskussioner kan verkligen spåra ut. Trist men om folk nu ska vara raka, inse att alla inte riktigt förstår att det inte är annat.

Jag skulle alltid ställa upp för andra

men aldrig för mig själv
 
Försöker svara på inlägg på facebookgrupperna och känner mig falsk trots att jag ärligt bryr mig. Det verkar vara så lätt att inlägg missas eller att ingen orkar svara? För mig känns det hemskt och jag vill gärna ta upp det i grupperna men vet inte hur man gör det utan att förolämpa. Folk upplever det som ett "sisterhood" och då är det bra att alla känner sig sedda :) Jag känner mig dock inte direkt som om jag är en del av något sådant men vill inte att andra ska missa den känslan av att vara en del av något. Det är en fantastisk känsla.

Grej ska in ikväll! Ja. Eh ja jag tror då det. Brukar mest råka somna!
 

När längtan tar över

Jag vill till Göteborg! SådärjättejätteJÄTTEgärna och det är omöjligt. Var hos min kurator och tänkte mest på Göteborg, går utanför dörren och får någon störd känsla av att det känns som där. Ska man tolka det som någon form av "styrkevind i luften"? Nä? Vill inte ha kurator heller. I alla fall inte henne. Inga fel på henne utan jag ser inte det ge mig någonting. Speciellt när hon envisas med att säga stark ångest/liknande för att beskriva mitt mående när jag förklarat att jag inte känner. Inte på det viset.

Nu håller jag ioförsej på att bli komplett galen. Hade allt det här varit pga MRKH eller något annat...bara något annat. Tyvärr är det så att jag helt inkompetent på att leva och kan aldrig ha ett konsekvenstänkande. Kanske rädsla för att leva men det har gjort att allt är förstört. Jag hatar mig själv.

superbitch i vag-hell

Nej? Men jag blir irriterad. Sådärattjagspricker. Jag måste acceptera att bara för att jag googlat galet mycket betyder det inte att andra har. Det är bara... när de ställer frågor som att varför upptäckte inte mamman att något var fel när hon tvättade sin dotters vagina som bäbis? Klart som korvspad att hon inte tvättade inne i någon vagina när man inte ens ska göra det som vuxen om det går att undvika. Förstår inte hur det riktigt skulle gå till heller.
Vi ser inte annorlunda ut därnere mer än att det alltid skiljer från tjej till tjej, med eller utan MRKH. Mammor verkade ha en tendens att fråga samma sak men helt missat att deras tjejer faktiskt inte ser annorlunda ut därnere. Att det är lätt att hitta information om saken även om doktorn inte sagt det och att doktorn skulle väl ha sagt om det var något som kanske skulle behöva åtgärdas? Ja.

Det är inte bara det såklart. Jag har ändå lagt ner tid på att lära känna min vidriga kropp. Dåligt spenderad tid?

och BLAHAHAHAHAHAHA...moget

I love you Grej!

Min kropp har beslutat att eftersom jag inte kan stoppa upp min Grej ofta just nu så skriker kroppen efter den?! Det kan inte bli märkligare antar jag. What you can have you must have. NUNUNUNUNU. Alltså va? Om man någon gång läst den här bloggen vet folk att jag är sämre än sämst på att använda den som jag ska och varit så mest hela tiden. Nu är det som att den MÅSTE användas vilket är omöjligt pga vissa omständigheter. Borde ha den oftare eftersom jag krympt så det är jäkligt irriterande. Hur kroppen är funtad alltså... Min hooo-hah är helt klart kåt på sin STENT?! Haha.
 
 
 

Me&my shorten downstairs

appartment ;) Lyckades sova med den natten till idag(igår)!!! Okej men jag är så glad över att det gick mer smärtfritt och enkelt än någonsin. Blev inte ens kissnödig?! :O

Går alltså dåligt med grejen egentligen men mest pga allt himla helvete. Menmen. Hihih.

satansjävlaaaaaaaaaaaaaaaaa

Jag var så jävla taggad på att trycka in den jävla grejen i förrgår men somnade innan. Åter utan möjlighet och känner att det ÄR JÄVLIGT IRRITERANDE FÖR JAG VILL INTE KRYMPA. Det spelar ingen roll hur gärna jag vill ligga på sjukhus och vara en duktig patient (jepp, jag anser att jag inte var det förra gången) men jag vill fan inte krympa. Är less på det här.

Ville nita en preggo person idag. Inte min stil. Inte min stil att bry mig men KUL FÖR DIG IDIOT. Tror att jag börjar vara lite trasig när jag reagerar såhär. Ska hänga med ett fantastiskt barn senare dock så hoppas jag kan få lite lugn. Helt klart ett barn jag skulle vilja ploppa ut själv men man kan finnas där ändå. Förhoppningsvis länge.

me versus bäbisar

Jag träffar egentligen knappt bebisar i mitt liv mer än att se dom i någon vagn ibland. Jag läser föräldradelen av det forum jag dagligen är på. Även om trådarna med äldre barn intresserar mig mer läser jag "vi som försöker få barn"-tråden. Av någon outgrundlig anledning...för den är egentligen tråkig utöver mitt egentliga ointresse för olika jäkla termer (återkommer till det där någon gång men alla dessa infertility-termer är galna!).

Så kommer Blondinbellas graviditet och jag som inte ens läser hennes blogg längre råkade få reda på att hon var gravid när jag tyckte att man kanske skulle kolla vad hon gör nuförtiden. Såklart jag vill läsa och kolla på hennes foton när hon gick ut med det+före. Snokare och manisk bloggplöjare by nature så inte helt konstigt. Det konstiga är nu när jag insåg att barnet nog kommit och jag läser igenom 18 sidor av inlägg. Fortfarande inte konstigt. Men det kändes. DET KÄNDES. Kanske för att de inte visar mycket av ansiktet och man får se Gillis som han heter ( jävligt snyggt namn även när det uttalas med J!) mest på foton där det syns hur liten han är. Små fötter och ja bara Liten. Hennes rosenröda förlossningsberättelse, allt. Isabella är fel människa att ens jämföra sig med men det var något med allt som tog ett litet tag i mig.

Jag vet ju hur det är och jag har alltid fungerat med tanken men de där funderingarna de senaste dagarna om att med vem ska jag fira jul om några år? Det är väl klart att det löser sig. Att jag inte blir bitter?! Behöver nog bara hänga med ett barn. Barn inte bebis utan någon som kan tala tillbaka. Får väl se.

När jag mår illa

inte något som händer ofta men kanske mer frekvent nu
 
Då är jag den likbleka tjejen i en sjukhussäng som försöker få ner smörgåsrån. Smörgåsrån som alla sorters sköterskor vill kalla "tjex". Uttalet förvirrade mig inte utan mest det faktum att jag blev erbjuden "tjex" som är rån? Hur gott som helst och det fungerade hyffsat. Även avdelningens gurka som jag åt upp. Hehe.
 
Har en bild när jag äter rån men tyvärr ska man ju vara lite anonym. Galet paranoid ibland. FETT NICE RÅNPIC!!!:
 
Funderar dock på att ha den som bild på min MRKH-facebook.. It will be smashing! Den jag är med på alltså!

hur hysterisk

var inte jag för exakt ett år sedan?! Det var dagen då plattan togs bort och jag gick från att vara en patient som inte gjorde något väsen av sig till någon form av hysterisk människa. Allting gick bra så länge grejen inte behövde komma ut för toabesök. Vilket var direkt uppe på avdelningen när jag bara ville vila... Inte kul för det gjorde så jävulskt ont att få in den intryckt. Så jag grät. Grät och ville bara ge upp för det var inte en chans att jag skulle få in den. Helt oförstående var vissa människor men nyoperad i området så klart det kan göra ont?! :O
Räddning nr 1:
 
Räddning nr 2:
Att jag fick besök vilket verkligen i det läget inte var något jag kände för men som visade sig vara det bästa just då. Jag lovade att försöka och det löftet höll jag. Ingen annan jag mött den dagen kunnat få mig att lova det och jag hade verkligen inte tänkt göra det för min egen skull i det läget... Haha. Det blev mer hysteri senare men allt gick. Kommer alltid vara tacksam. Ni äger! ;)


 

Long time, no writing

Skrev ett långt inlägg igår med min telefon som verkligen inte är anpassad för internet men det kom tydligen inte upp på internet. Idag skulle varit en såndär dag med långa resor, med fika, med benen upp i vädret... eh gynstol. Tyvärr inte. Det jag åstakom idag var att lipa i telefon med kuratorn fast jag verkligen inte tänkte göra det.

Är. Så. Jävla. Less på allt som hänt. Ahh. Ångrar hela det här året. Inte allt men det mesta.

Game Over.

Jag lät mitt huvud vinna. Det gör inte ont. Det känns inte. Men jag är en smula väldigt förstörd över det faktum att det inte blir Göteborg för mig på fredag. Skulle egentligen försöka men det blir inget av med att resa ner på fredag och då kan det vänta. Kanske inte. Jag kan bryta alla löften, jag kan ljuga, jag kan göra mycket men inget av det som borde göras. Inga anledningar räknas.
 
 
to the point of disgust
 
 
 

I did get hammered

för att den skulle gå in och för att jag skulle sova med den! Det gick bra. Hahah.Nästa natt gick också bra, inte bekvämt men det gick. Natten efter somnade jag på soffan och då blev det inget. Nu är det natten efter det och jag är rädd igen. Det här fungerar inte. Funderar på att avboka läkarbesöket den 23. Att göra det vore extremt korkat men jag ser snart inget val. Eller ja. Ett till val att välja fel på givetvis men...

ops, I broke the Internet

Ibland känns det som om Internet tar slut, som om det inte finns någon sida om MRKH jag inte vridit och vänt på , ingen blogg som jag inte läst alla inlägg på. Så egentligen söker jag inte längre. Hade en fråga och sökte i en yahoogrupp vilket ledde till en liten googling. Bara lite MRKH+operation. Bara lite till. Fynd? Jag tror jag hittat en blogg som fortfarande är oläst för mig. Men det gör kanske lite ont på något vis. För jag hittar aldrig vad jag söker. Jag kan inte hitta en historia som inte finns. Jag kan inte hitta min egen.
 
Annars har jag lärt mig att den enda MRKH-operationen/behandlingsmetoden mot kort/obefintlig vagina som inte behöver tänjning med grejer efter är Sigmoid neovagina. Den operationen där man använder tarm! Finns nackdelar med den som inte överväger det dock. Haha.
 

I would sooo get myself hammered

om det betydde att jag skulle fixa att ha grejen inne en natt
men jag blir så jäkla kissnödig av att dricka så det är en dålig ide
kanske lite bra
men fortfarande dålig
haha så jag försöker igen
kanske tredje gången gillt

Smartaste ever.

sawdust.blogg.se

Mayer-Rokitansky-Küster-Hauser-syndrome= MRKH.

RSS 2.0