Klarade torsdag, fredag med hjälp av sällskap (som inte hade någon aning) och lite oväntade bra händelser utan att... ja "plåga mig själv". Känslor kan vara starka och när de är riktade mot en själv som självhat kan det nog egentligen sluta hur som helst. Ingen skulle vilja höra mina tankar nuförtiden ;P Oftast är det ingen fara men ibland... att man kan känna så är lite dumt.

 

Mejlandet var om samtalskontakt till mig. Jag bryr mig inte längre. Jag tror inte det hjälper. Jag har aldrig trott det.

Det är säkert hjärnan som pratar men jag kan inte annat än lyssna på den.

 

Grejen ramlar inte ut. 7 h idag men kör nog 6,5. Finfint.