tiden går

 

 

 

 

 

 

 

Jag är trött på det här och jag önskar mest av allt att jag var tillbaka i sjukhussängen... Att det är natten före och att jag sitter i dagrummet och gråterför att sängen låter. I mörkret. Det låter hur jäkla dumt som helst men det är så jag känner.

 

Kanske får ett telefonsamtal om mitt mejl. Vet inte längre vad jag skrev och det var nog mest dumt.

Tålamod fina! Alla bergodalen och bråken med staven blir bättre, men ge inte upp för backar du 1 steg så blir det värre. Jag har mng historier med staven: blodiga, torra, krämiga, vaselin, gäggamoja, smärta, strålning till benet, strålning till magen...u name it!! Ge inte upp....pleaseeeee...