och jag visste

egentligen (EGENTLIGEN)

 

Jag valde själv att lägga ner alla planer på honom och inte försöka. För första gången försöka... Det var svårt att veta vad som egentligen pågick i mitt huvud. Kanske var det bara något jag inbillat mig och att inget fanns. När man drömmer om någon på nätterna. Om...bara om... Problemet är när man ett halvår senare fortfarande inte riktigt kan slå bort honom ur sitt huvud. Problemet är att det vore jäkligt dumt och att hela situationen kan skada mig. Hur jäkla invecklat kan det vara liksom?! Jag kan inte börja något med att vara bitter men om jag kanske klarar av att inte vara det? Jag vet inte. Det var bara det där när två personer pratar om någon inom fem minuter och jag vill inget mer. Mer än att spendera mina dagar vid hans sida. Jeppjepp.