Jag exploderar av ord men är tom. Tom. FYFYAN VAD JAG HATAR DET HÄR. Liksom... typ så. Det är inte synd om mig (- mobbningen/uteslutningen) men det är lite väl mycket och jag borde vara van men det är som att det är på en extra elak växel från mig själv. Känner att samtal med kuratorn från Göteborg om hon jobbar just nu eller ja... typ prata med ens sten vore givande.

Så less... skulle kunna prata med den där mannen från mitt förflutna men jag skulle nog bara vilja ligga med honom och även om det givetvis inte är fel så är det jävligt fel med just honom. Samtidigt som jag inte bryr mig. Min kropp är dock mer vidrig än vanlig pga... ja wtf.