Tänkte jag i onsdags och tänker än. Jag tror de flesta har i alla fall någon form av tvångstankar under någon tid i deras liv. Är det små saker kan det fungera rätt "smärtfritt" men när tankarna inkräktar på livet mer är det inte okej. Inte någonstans. Så jag blir lite irriterad på mig själv. För det där brukar inte vara ett speciellt stort problem.

 

Äter dåligt. Vilket jag inte får göra när jag ska läka sår och kropp och allt. Ingen aptit. Det måste ordnas!

 

Med grejen går det bra och jag gick med jeans för andra gången idag :D Den känns oftast inte. Snöret kan dock bränna ibland? Men det fungerar.