Jag står inte ut med mig själv längre. Inte på något vis. Det är kanske lite dumt. Kanske. Kanske inte. Kan inte hålla ihop och det är inte lämpligt. Varför i helvete kan jag inte fungera som en normal människa utan blir så jävla blockerad?

 

Samt att jag inte kan hantera om jag öppnat mig för någon, jag vill prata mer. Jag behöver prata. Så man kan ju undra varför jag tycker psykiater är ett dåligt alternativ. Men det är mer för att jag tycker att det inte finns något att göra åt saken.

 

Nej. Nu ska jag och mitt typ hungerillamående dricka vatten och sova en stund. hejdåbloggis!